Bläckfisken - Tomas Andersson Wij

Jag är tillbaks på gatorna

De långa bläckfiskarmarna

De som griper om kvarteren

Dit ingen längre flyttar bara hamnar

Och det är en konstig känsla

Att gå omkring och vara van och hemma

Bland gångtunnlar loftgångshus

Och allting som jag alltid ville från

Skräp och däck i skogarna

De mindre industrierna

E4: ans dova brus och

Tunnelbanans rum av ljus över broarna

Har du nånsin tatt dig ända hit

Till slutstationen ända hit till kanten

Har du stått och väntat här nångång

Har du känt det i dig själv

Man ser de överallt i dag

De nya svenska statarna

De som tar vad de kan få

Och närsomhelst kan tvingas gå

De nya slavarna

De som sänker sina krav

För att vi som redan har ska få mera

Och för varje dag som går

Får jag svårare att leva med mig själv

Jag tar vägen in bland tallarna

Där vi cyklade om vårarna

Det gick historier om farliga män

Som låg och väntade i dikena

Snöbärsbuskar sly och grus

Vi trampade med släckta ljus, tysta

Tills vi såg hyreshusen

Över trädens kronor

Och en dumpad varuvagn

Jag är tillbaks på gatorna

De långa bläckfiskarmarna

Jag är tillbaks på gatorna

De långa bläckfiskarmarna