Min första resa - Tomas Andersson Wij

In genom en gång

I smällbärsbuskarna

Ut på en motorväg

En lift ner mot Köpenhamn

Med min första gitarr

Och jag kom till en korsning

I en småländsk skog

Det blev mörkt och regnet slog

Jag bad till Gud och till Jesus med

Och nästa bil stannade

Jag spela på gatorna sprang

Från poliserna

I Vesterbro hade till och med

Jag råd att bo

En trappa upp från ett videobås

Och jag träffa en flicka på ströget

Som doftade festival

Vi tog en lång lång promenad

Vi såg ett kyrktorn med trappor på

Som gick ända upp till stjärnorna

Döden är en dörrsmäll

Att födas tar lång lång tid

Det tar lång tid

Det tar lång tid

Det var min första resa

Men jag hade väntat i många år

På en lift längs den väg som går

Hem till det främmande

Och jag drack med

En reklamman på dekis

Han gav mig sitt bästa råd

Det de kommer att ge sig på

Det de har svårast att förstå

Var allra mest rädd om det

Tid atlanter av tid

Har gått sen den sommaren

Ibland känns det som

Jag är kvar där än

I rummet en trappa upp

Ah jag har skakat och krängt

Och vridit och svängt

Men det är samma sång

Och den börjar bli helt galet lång

Det jag kom för att hämta då

Jag har ännu inte funnit det

Döden är en dörrsmäll

Att födas tar lång lång tid

Gosse det tar lång tid

Det tar lång tid