Tommy och hans mamma - Tomas Andersson Wij

Den här doften av kastanj och gräs

pizzerian och grusvägsdammet

De här svala 50-talshusen

och alla bänkar där ingen nykter människa sitter

Jag är tillbaka där det började en gång

det var i ett annat liv, känns det som

Samma ljud när tunnelbanan stannar

Samma människa, ändå en helt annan

Och där ovanför Tobak och Spel

bodde Tommy och hans mamma

Hon var den vackraste mamma jag sett

Hon hade smink och inget hår under armarna

Och hon spelade Rod Stewart för oss

Hon lät oss smaka cigaretter

Och männen som kom och gick där,

Jag minns hur de vek med blickarna

Det var en Aspudden-sommar

barndomens allra sista sommar

Se upp för dörrarna, dörrarna stängs

Vi rusade framåt genom tunnlarna

Framåt

En sak har jag lärt mig

Livet är inte ute efter mig

Och en sak har jag fattat äntligen

Livet vill mig inget ont

Och det jag inte kan förändra

Det kan jag acceptera

Och det jag kan acceptera

Det är redan förändrat

Deras kyskåp som brummade

Expressens korsord och fotboll vid tre

Det fanns en tystnad mellan husen här

Som jag aldrig riktigt kunde leva med

Jag minns en Aspudden-sommar

Jag minns skarpt ljus mot gula fasader

och att jag redan var på väg mot något annat

Jag minns ett regn över tomma gator

Tommy, hör du mig?

Tommys mamma, hör du mig?

Tommy, hör du mig?

Tommys mamma, hör du mig?

Ja det var länge sen tanken föddes

att alla ska ha samma chans

Och vi stiftade nya vägar

Tills fattigdomen inte fanns

Men då sitter vi runt bordet

Dukat med allt det bästa i världen

Och några tar vad dom vill ha, medan

Andra inte förmår att lyfta armen