De Ödeslösa - Thyrfing

I morgontimma var skapelsen ny

En arla vandring längs strändernas stråk

Lufthav som strålar av gryningens ljus

Vind som kyler den grånande hud

Ett förskönande kalls himlavalv

Över den vidsträckta vyn

Med fynd av drivved som svept in mot land

Den djärvaste av tanke föds Solskivan ståtar högt

Bakom skuggornas danande gang

Det urtida träd som andas

Som viskar ut sin gudaande

Bark som murknat och fallit isär

En gestalt som närts utan ljus

Ögon som öppnas än utan liv

Än utan syfte och mål

Ask och Embla

De ödeslösa

Med havet som slutpunkt, dess ändlösa grav

Hand i hand samman mot en ny värld

Räds ej den gäld som betalats i guld

Men dömd till det pris som betalas i järn

Forna vintrars skare

Har nu glömt inför årets skörd

Rämnande murar, smältande tjäle

Ett ok som släpats i gyttjan

Det finns ingen rättvisa

Ty det finns bara oss

Gårdagens slit betyder föga

Inför morgonens dom

Visa mig det band som brustit

Visa oss dess spruckna fäste

Flitens tid har tystnat

Där pålar på nytt slås i jord

När Gautr gjöt liv, de befriade kroppar

När Gautr gjöt liv, de befriade själar

Varmt blod i ström genom ådror

Värmen från dess källa, att skönjas bland lövverk Stränder av svavel,

en spegel så grå

Dränkt utan färger och liv… av de ödeslösa