Invandrarblues - Markus Krunegård

Ingen i Helsingfors känner igen mig

Gå på stan här är som att gå i skogen

Jag saknar skogen

Det första språk som jag lärde mig av mamma

Är det första språk som jag börjat glömma

Känner hur jag muterar i realtid

I min egen röst hör jag en främlings

Här är gatan där mamma blev dumpad

Av en tjockis som gillade godis och bilar

Det får syster och jag tacka för

Ett hjärta dött, två fött

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Lost and Found It är stans största disco

Sammanlagt har jag varit där i veckor

Nu går jag förbi

De undrar om alla klyschor stämmer

Om svenskar är töntar och diplomater

Om finnar är mer macho, mer raka böghatare

Stämmer det?

Kärlek och språk är sådant som förenar

Kärlek och språk är sådant som delar

Det första språk jag lärde mig av mamma

Är det första jag börjat glömma

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Fick ditt brev tolv år för sent

Det på finska i bläck där du skrev

Om dig själv och det nya millenniet

Undrade om jag ville fira det med dig

Ingen som lever kommer ifrån sina egna sliding doors

Tänk om, vad hade hänt om jag fått dom orden när du skrev dom?

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är