Vänner - Lars Winnerbäck

Nu sitter han och sjunger igen;

Skämt ur sin skrattande dvala

Och du ber honom tystna igen

Och låta händerna tala

Och han ler och förvandlas som pojkarna gör

När inget finns att teatra inför

Och han tror han är förälskad igen

Det är så mycket i skallen

Men när Du säger: God natt kära vän

Står Du påklädd i hallen

Och Du går och han krymper, som pojkar blir små

När dom är nakna med kläderna på

För Du

Såg mer än min fåfängs gitarr

Du slet av en dräkt av en narr

Och låt mina bjällror få falla

Som nu

När teater känns något befängt;

I gryning när krogen har stängt

Faller bjällror från alla

Men mörkret faller bittert igen

Så han skrattar med ljuset

Du gråter i tystnad igen

Med alla häxor i huset

Och han ringer och säger;

Det mörker Du ser

Gör att stjärnorna märks lite mer

Så, han sjunger sina sånger igen

Och Du ler åt hans iver

Och när Du säger;

Det ljusnar min vän

Ja då sitter han redan och skriver:

Ljuset blir större när natten tar form

Och värmen blir mer värd i storm

Och Du

Tog del av min fåfängs gitarr

Du skratta' med enfaldens narr;

Två clowner som vråla' i natten

Som nu

När teater känns mer relevant;

När det enda är mörkt som är sant

Förstår jag dom flyende skratten