Måste vara två - Lars Winnerbäck

Har du hört om han som ränner på stan

Och är på jakt efter varma händer

Har du hört om han som alltid kommer fel

Hur han än stämplar och eftersänder

Han säger: Allting går att leva på

Men man nästan måste vara två

Han vet hur man dövar ensamheten

Han vet hur man kastar allt man har

Han vet hur man flyr från den här planeten

Men han vet inte hur man stannar kvar

Har du hört om han som bränner sina skepp

I samma stund som han fått dom att flyta

Om han som har ett fläck fritt liv

Men skulle dö för att kunna byta

Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet

Och säger: Det här är allt jag vet

Jag vet hur man dövar…

Han är för ivrig för att vända om

För dum för att förstå

Han är för ensam för att träffa nån

För snäll för att gå på

Har du hört om han som drömmer

Han som undrar och tänker

Han vill veta vad du gömmer

Men han bländas när det blänker

Han vill bränna som det bränns

När det steker och smälter

Han vill känna som det känns

När det rasar och välter

Det finns många skepp att bränna

Det är långt till varje strand

Han vill så gärna känna

Vill så gärna ro i land

Han vet hur man dövar