Fria vägar ut - Lars Winnerbäck

Jag har nog lärt mig att gå hem

På alla sätt, från alla ställen

Ensam bortåt vägen

Jag har en trogen gammal vän

Som väntar mig om kvällen

Som ställer upp i alla lägen

Som en apa på min rygg

Som ett spöke i min hjärna

Som jag aldrig riktigt kommer undan

Du har så underbara ord

Du kan le så att jag smälter

Du kan ge så jag tar åt mig

Jag skulle gärna ha ditt mod

Jag skulle gärna ha din kärlek

Men jag vänder här, förlåt mig

Och om du saknar mig ibland

Så kan du släcka alla lampor

För jag finns nånstans i mörkret

Men nu ringer telefonen

Det är dags för mig att gå

Det är nån som vill att jag ska komma hem

Det är min gamla vän demonen

I sin tysta, mörka vrå

Hejdå!

Vi kanske ses nångång igen

Du kan väl ringa mig ibland

Jag pratar gärna sönder

Alla torra, gråa nätter

Jag är så rädd att komma fram

Nån annanstans, å' jag samlar

På tur- och retur-biljetter

Jag vill ha fria vägar ut

Jag vill ha kakan som jag äter

Kvar på bordet hela långa livet

Å' jag vet att jag har fel

Å' jag vet att du har sett hur jag

Går ensam genom livet

Å' jag vet det är ett spel

Å' jag vet att du har kämpat för nåt

Som jag ta’t för givet

Men nu ringer telefonen

Det är dags för mig att gå

Det är nån som vill att jag ska komma hem

Det är min gamla vän demonen

I sin tysta, mörka vrå

Hejdå!

Vi kanske ses nångång igen

Du kan väl sakna mig ibland

Du kan väl stirra upp mot stjärnorna

Så att vi har nåt gemensamt

Men nu ringer telefonen

Det är dags för mig att gå

Det är nån som vill att jag ska komma hem

Det är min gamla vän demonen

I sin tysta, mörka vrå

Hejdå!

Vi kanske ses nångång igen

Nån gång igen

Nån gång igen