En fjärils vingslag - Kartellen, Daniel Adams-Ray

Har blivit slagen gul o blå, spottad på

Tills skolan blev en väg jag inte orka' gå

Om jag fortsätter skolka kanske tårar torkar

Och hade självmordstankar innan jag var 12 år

Men då jag gömde smärtan inombords

Den exploderade år senare på nån citykrog

Skolan, mannen, varför gå den?

När rasten var en scen från Clockwork Orange

Välkommen till mina områden!

Där livsglädjen är det första som fuckin' dör på en

Och de var fyra-fem mot en

Vi beslöt byta skolan efter 4: an, min vän

Misshandlad i skogen vid skolan

Skydda mamma, torka bort blodet på toan

Jag var liten, jag var mobbad, jag var svag

Än idag när jag blundar jag kan fortfarande höra vad dom sa

Står i anfallsläge under asfaltsträden

En dag ska jag flyga över alla er

Tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

En dag ska jag flyga

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

En bit av min själ dog, empatin raderades

In och ut på barnpsykiatrin, det planterades

Det var något fel på mig

«Sebbe, kolla hur de andra barnen ser på dig!»

Och jag tänkte «Pass på livet», jag leker ensam varje rast

Och en trogen bästa vän då, var nåt jag aldrig haft

Dom jaga mig och mamma, vi fick springa för vårt liv

Och pappa ut och vevade med baseballträn och skit

Torka dina kinder för gott, slut på tårarna

Hatet i mitt bröst brann som ljus på kyrkogårdarna

Pröva mina vingar och jag flaxa in i stormen

Haschbitar, spritflaskor, fast i trappuppgången

Som 2Pac, lillen ville bli en thug

När jag luta mig mot gangsters för att finna lite stöd

Så från och med idag ska jag aldrig backa bak

Dom ska äta varje fuckin' ord dom sa

Står i anfallsläge under asfaltsträden

En dag ska jag flyga över alla er

Tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

En dag ska jag flyga

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

Och nu jag sicksackar centrum, dubbla magasin

Driftar på natten, full tank bensin

600 zipbags, blir yr och andas in

Får sex och tio effektivt om dörren sparkas in

Dom kallar det en fjärils vingslag

Vid rätt tidpunkt och den orsakar en orkan

Betongbarn, mindes sparkarna från bollplan

Till att springa med tabanja, bakk bankomaten, kokskran

Maraton i mörkret som jag inte hade nån plan

Rutten frukt, bittra rötter smittar varje organ

Kontaminerad till att bli den jag hatade

Dom porträttera mig som monster, jag gasade

Men Gud läkte all smärta jag bär

Och det svåraste jag gjort var att förlåta dom där

Jag sa till mamma, jag har inte glömt bort det barnet jag var

Men när jag blundar idag det är en helt annan sak

Jag har svalt granater, många fler än vad man orkar med

Mitt hjärta är en krater, jag tänker aldrig mer falla ner

Står i anfallsläge under asfaltsträden

En dag ska jag flyga över alla er

Tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner

En dag ska jag flyga

Jag tänker aldrig mer falla ner

Jag tänker aldrig mer falla ner