Stjärnors Mjöd - Finntroll

Djupt i skogen fränder samlats

Mjöd av stjärnestoft vi bryggt

Runt mig alla festa, drömma

Denna syn jag aldrig glömma

I regnet jag såg den komma

Den steg så långsamt ur tjärnens djup

Ett vått ljud, suckande tungt

Spretande, knotig och grå

Alger och vatten, lera och slamm

Tjärnens smuts från vidundret rann

Det var kanske en fot, en extremitet

Som i mossan slappt då trampat

I skymning ett dussin ögon tändes

Ofattbar kyla dessa blickar spred

Formen ohygglig, en sanslös kontur

Dess gälar fladdra, i munnar det vina

Klagande sorgfyllt sin avbrutna dvala

En raspig ton från dess halsar steg

Alger och vatten, lera och slamm

Tjärnens smuts från vidundret rann

Förbannelser i dess läte kvida

I mina öron, i mina minnen de svida

Besten denna mig på flykt då tvingat

Jag löpte vilt genom skog och snår

Dess mardrömsläte i skuggor klingat

Gnolat, viskat, hånat mina sår

Slingrande armar överallt de räckas

Den mörka jätten endast jag sett

Skepnaden evigt mot stjärnor sträckas

Guden ur djupet och bortom allt vett

Alger och vatten, lera och slamm

Tjärnens smuts från vidundret rann

Kunde ej trotsa, rädslan då vann

Den natten jag sprang, jag sprang, jag sprang

Djupt i skogen fränder samlats

Mjöd av stjärnestoft vi bryggt

Runt mig alla festa, drömma

Denna syn jag aldrig glömma

Alger och vatten, lera och slamm

Tjärnens smuts från vidundret rann

Kunde ej trotsa, rädslan då vann

Den natten jag sprang, jag sprang, jag sprang