Gryning - Fejd

Hör vindens klagande, hör skogens sång

Omkring mig viskar du i tankar bort

Du är som ödets lek

Du är som dödens svek

Där bortom tid och rum

Är inget glömt

Kommen du vännen min

Alltjämt så stark

När allting rämnat har

Så tag min hand

Du är som ödets lek

Du är som dödens svek

Där bortom tid och rum

Är inget glömt

Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter

Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn

För sista gången skall den smärtan mig nu lämna

När sorgens sista tårar runnit ner

Till jordens svarta mull

I var blomma dväljes en skatt

Spå den stjärna som tiderna sett

Allt är stilla, ursinnet vakar

Drag nu oket, ej skall vi falla utan sorg

Du är som ödets lek

Du är som dödens svek

Där bortom tid och rum

Är inget glömt

Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter

Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn

För sista gången skall den smärtan mig nu lämna

När sorgens sista tårar runnit ner

Till jordens svarta mull