Jag har en spricka i läppen - Cornelis Vreeswijk

Om världen vore en zoologisk trädgård eller ett menageri —

Och om någon skulle gå omkring och guida er där

Så skulle han kunna sjunga detta:

Två apor sitter på varsin tron

Vad tror ni att aporna heter?

Den ene tjattrar om revolution

Den andre om månraketer

Den enes skalle är kal och bar

Den andre har bara fransar kvar

Hör så aporna gapa!

Kallar varann för apa

Ja, skratta gott folk, alla sorger släpp!

Leva och leva låta!

Jag har en spricka i min läpp

Så jag får väl börja gråta

Papegojor står i långan rad

Och hör så näbbarna skramla

Medaljer och band, jag vet inte vad

Som deras fjädrar belamra

Storpapegojan har en fin medalj

Den har han vunnit i en batalj

Med den får vi inte skoja

Leve vår papegoja!

Vördnad gott folk!

Edra händer knäpp!

Av med mössor och hattar!

Jag har en spricka i min läpp

Så den går upp om jag skrattar

Två tuppar fnattar runt i ring

Boxar varann på truten

Den ene tuppen går på en swing

Så nu får dom bära ut’en

Den andre tuppen är mästertupp

Röd och grann sväller kammen upp

Hönorna kacklar i kör

Han är en stor charmör

Ja, skratta gott folk, alla sorger släpp!

Leva och leva låta!

Jag har en spricka i min läpp

Så jag får väl börja gråta

Hajarna plaskar i kupan kring.,

Riva och slita och rycka

Hajarna skona rakt ingenting

När dom jagar efter sin lycka

Där går en haj med guld i sitt gap

Ligger och dåsar och släpper en rap

Där går en hajmatrona

Hon spar på varje krona

Kanske har jag fått en knäpp

Men jag kan inte skratta åt'et

Jag har en spricka i min läpp

Varde det mig förlåtet

Två turturduvor sitta på en gren

Vingarna kring varandra

Värma sina knän i månens sken

Men skola vi de ej klandra

När turturduvan har blivit kär

Gör han inte en mask förnär

Romantik är hans föda

Fruktansvärd är hans möda

Se nog har vi fått på denna tablå

De har de rätta greppen

Jag kan väl le en smula också

Fast jag har en spricka i läppen

Se här, gott folk, vi nu hunnit har

Till den siste mannen på planen

Han har varken ben eller armar kvar

Den stackars lille japanen

År nittonhundrafyrtiofem

Fick han en A-bomb på sitt hem

Med den kan man inte skämta

Men snart våra klockor klämta

Ni hör väl alla att klockan slår

Men ni kan inte hitta kläppen

Ja, tiden kommer och tiden går

Och jag har en spricka i läppen