Introduktion av Bo Holmström - Blues

Inte är det nån perfekt värld inte

Nu flyr dom igen.

Kvinnor, gamla, barn som gråter.

Över bergen

Kurder, Bosnien, Kosovo, Afrika, Asien.

Platserna varierar

Scenerna är desamma.

År efter år, och vad kan vi göra åt det?

Bättre att flumma ut va?

Inte

Och så stänger dom fabriken, Ericsson, Volvo, SKF, vad heter dom inte alla

Miljarder i vinst gör de.

Och det där jobbet jag hade hoppats på

Det har de rationaliserat bort.

Det fick visst en robot

Bättre att flumma ut va?

Inte

Och visst super dom upp pengarna som jag har betalat i skatt

För att de skulle skulle gå till dagis, skola och vård

Motala, Gävle och vad heter inte alla platser?

Politiker va?

Ska man skita i dom, bättre att flumma ut va?

Inte

Den här världen är ju inte bättre än vad vi gör den till

Och är inte jag en del av världen?

Joo

Kan inte kräva ändring och bättring av information om vad dom håller på med?

Jo, det kan jag.

Och har jag lagen, grundlagen faktiskt på min sida,

och det har jag

Är jag smartare än dem?

Det är jag nog

Om jag inte flummar ut så kan jag slå dom

Om jag inte flummar ut så kanske jag kan göra det bättre nånstans

Om jag inte flummar ut kanske jag en dag, när solen skiner och fåglarna

kvittrar och vattnet är varmt, kan jag säga

«Det blev lite bättre nånstans, jag har nånting att jobba för, kanske

tillsammans med några andra»

Kanske är det så att själva fajten, själva försöket att göra nåt,

det är det som är meningen med livet

Även om det inte blir perfekt

Om jag inte flummar ut alltså