Prospettiva Nevski - Arja Saijonmaa

En vind som skapar trettio graders kyla

Gör stadens gator tomma

Även husen verkar obebodda

En bild som får mig frysa in i märgen

Och vad som helst kan gömma sig därute

Då ser jag röda gardets vakter

När de samlas för att tända facklor

En eld som skrämmer vargar

Men kvinnorna på kyrkans slitna trappa

Som alltid satt sin tilltro till en bön

De håller sina radband

Och deras händer rör sig liksom vingar

I minnet ser de dansaren Nijinski

Han var den störste och en hjälte

Som de aldrig kunnat glömma

Och han är deras kärlek

I vintrar som setts av generationer

Har kvinnor med sitt handarbete

Suttit framför fönstren

Och drömmarna på Prospettiva Nevski

Är kanske att få se Igor Strawinski

Och projicerad på den nakna väggen

Visar man en film av

Eisenstein om revolutionen

Och vi studerade bak stängda dörrar

I sken av stearinljus eller osande små lampor

Och väntade med glädje att få tala

Om kunskapen vi alla borde inse

Och av min lärare förstod jag

Det är svårt att hitta

Soluppgången någonstans i mörkret